jag börjar om på en främmande plats

jag är rädd och osäker. jag är rädd att jag aldrig varit älskad, att jag aldrig kommer bli
älskad. att min såkallade vänner bara kör ett spel med mig. jag är spelpjäsen i deras liv.
jag har spelat med i deras spel länge nog. jag är slut med det. jag vill inte spela mer, jag
vill leva. vad är folk ute efter egentligen. ens vänskap eller något helt annat? jag ställer
mig ständigt frågan varför jag inte har sagt ifrån tidigare. jag har stått kvar. kollat på när
mina "vänner" körde att falskt spel mot mig och mot dem själva. när folk egentligen inte
bryr sig ett skit.  när folk egentligen bara vill bli av med än. varför stannar man kvar? är
man för rädd för att förlora det man har för man vet inte vad man kan vinna eller vågar
man inte konfrontera verkligheten, sanningen. varför vågar man inte ta det första steget
och säga ifrån. säga att det är inte okej att leka. inte med någon. falskt spel är vad allt
handlar om. som om livet är en tävling, vem står ut längst. jag har varit med länge nog
jag har blivit krossad sårad äcklad arg besviken och framför allt förstörd. ville ni se mig
på botten har ni lyckats, jag är där. varför forsätter ni? förstår ni inte att jag har insett vad
ni håller på mig. jag fattar vad ni håller på med. men jag förstår inte varför. ni kommer förlora
på det. ni kommer stå kvar, själva. för ni inte vågade stå på era egna ben. ni håller upp
varanndra men ni har fortfarande inte fötterna på jorden. ni är helt vilse. istället för att
förstöra eran omgivnings liv ska ni kolla på era egna. för det är ni själva som är problemet.
ni förstör er själv, ni förstör eran omgivning. ni tär på mig. ni sliter mig i stycken och tror
att jag ska repareras. jag vet inte vad ni håller på med, men jag kommer aldrig komma
tillbaka till er. jag går åt ett helt annat hål, en annan riktning och ett annat mål. nu får ni ta
varanndras skit för jag tänker inte ta den längre. jag är inte min själv längre för ni har
förstört mig. jag är inte den jag är och jag är inte den jag vill vara. ni har förstört mig. och
att ni inte vågar stå för era egna handlingar är bara så sorligt. för jag ser att sakta tas era
liv ifrån er, och ni har gått för långt för att kunna komma tillbaka. jag vet att ni egentligen
är bra männsikor, det är bara synd att ni måste spela någon annan och förstöra så mycket.

jag älskar dig, på riktigt. inget falskt..

det vet du gumman, vi måste ses snart..<3